Det är kallt. Men jag envisas ändå om att sitta ute. Glöden från min cigarett är det enda som lyser upp mörkret.
Minns du kvällen då vi båda gick här? Det är nog bara jag som gör det.
Jag dämpar ångesten med ytterligare ett bloss innan jag börjar röra mina steg hemåt igen.
Hemåt där du inte sitter vid köksbordet och väntar. Hemma där lägenheten ekar tom av känslor.
Leave reply