Och vi satt där i det ljusa sommarvädret och pratade. Du tände en cigarett och frågade om jag ville ha en. Snällt tackade jag ja och tände den vant.
  Du plockade askkoppen från grannbordet och askade metodiskt av din cigarett.

Vi pratade lugnt vidare, eller du pratade mest och jag lyssnade. Din röst var så melodisk och lugnande. Solen träffade dina solglasögon och min spegelbild reflekterades i dom. Allt var som i en film, ett kafé i en park på vita metallmöbler.

Vi, och vi röker en varsin cigarett.

Du. Jag tänkte på dig igen. 

Jag tänkte på dig med illamåendet i halsen och med huvudet på sned. För det är mörkt ute och det enda som snurrar är hur dina fingrar vilar runt min midja och värmen som sprids när du ser mig djupt i ögonen. 

Kent – Stoppa mig juni (lilla ego)

Första snön har fallit allt är halt - och jag ramlade i en vattenpöl igår.

Jag ger upp.

Och vad trodde du? Trodde du att allt jag sa var sanning?
  Hälften av de ord jag svamlar ut ur min käft är bara hittepå.

Imagine Dragons – America

Saker som bör kunna botas förevigt:

• Ångest
• Cancer
• HIV

Du ligger i gräset på ängen och jag sitter bredvid och flätar blommor i ditt hår. Du är vackrare än någonsin tidigare och jag kysser dig på pannan i samma ögonblock som du kisar mot den starka solen.

Ni vet när man sitter på en tågperrong på en sen sommarkväll? När fåglarna fortfarande kvittrar och ljuset är så där mysigt, inte för ljust, men inte helt mörkt? Det är då en tänder en cigarett, stirrar rakt ut mot tågspåren och undrar när tåget egentligen ska komma.

Det var lika kolsvart ute som det alltid var vid den här tidpunkten på året. Att kolla ut genom fönstret gav mig inte mer än min egen spegelbild. Luggen spretade åt alla kanter, håret var en aning fettigt utav att ha blivit gömt under en basker hela dagen. Mina trötta ögon stirrade tillbaka på mig och gav mig en tom blick. Var det såhär folk såg på mig? Jo, tydligen.

Jag satt på golvet i det stora biblioteket med ryggen lutad mot en hylla med böcker ingen läste. Mitt hjärta bultade i takt med musiken som dånade i mina öron. Även om det inte var en sådan fartfylld låt så kändes det som hela världen snurrade. Jag blundade för att få det hela att sluta, även om det var ett sådant fantastiskt rus så ville jag få stopp på det. När jag öppnade ögonen igen satt du där bredvid. Sakta la du handen på mitt knä, på mitt utsträckta ben där fötterna vilade mot bokhyllan mittemot, med lika många böcker ingen läste. Utom jag då. Du lutade dig sakta framåt, smekte min kind och kysste mig.

Du får mig att känna mig så obekväm i min egen kropp att allt bara blir pinsamt. Men trots detta älskar jag dig mer än någonsin tidigare.

Det står förkortningar på filmer och böcker på min handled när mina ben är fyllda av blåmärken.

Jag cyklade alldeles för fort för vad cykeln klarade av i ett par alldeles för tajta byxor. Själv var jag förvånad över att jag fortfarande var kvar i den här staden jag i vanliga fall hatade så här långt in på hösten.

Men just idag spelade det ingen roll. För idag skulle jag vidare ut på äventyr.

i mitt huvud snurrar det så mycket saker att jag får huvudvärk.