När vi börjar skriva personliga brev börjar vi alltid på samma sätt.
“Hej,
mitt namn är [ditt namn] och jag är [din ålder] gammal. Mina ambitioner och drömmar är dessa och en dag vill jag bli detta.”
Jag önskar det vore så enkelt att presentera sig så, eller att ens vara sann i ett utav alla dessa brev. Men i just detta fall ska jag vara personlig och dessutom personlig i en historia.
För mig har författaryrket har lockat länge, faktiskt ända sedan mina barnsben. Med tiden har jag däremot insett att skrivandet finns runt omkring oss hela tiden, överallt faktiskt. Du behöver just inte vara författare för att kunna få skriva utan du kan vara musiker, poet, journalist och till och med bloggare för att få tjäna pengar på dina ord. Själv startade jag faktiskt bloggen “Om ingen alls” strax innan årsskiftet för att få kunna sätta mina egna tankar i ord och få igång mitt skrivande som legat i dvala i över flera år.
När jag var yngre fick jag förklarat för mig av en mer auktoritär person att jag skrev ‘för fritt’ och att jag skulle få ägna mig åt det när jag var en etablerad författare. Hur ska jag kunna utvecklas innan jag ens blivit något?
När jag var ännu yngre än när jag var yngre så ville jag bli ungdomsförfattare, få skriva långa böcker om kärlek, något jag trodde jag visste allting om men i själva verket inte hade en blekaste aning om vad det egentligen var. Så jag fick låta skrivandet vara en ventil till livet, där mina tankar önskningar och fantasi fick läcka ut. Där jag i allt mitt drömmande kunde sätta alla fördomar om oetablerade författare på plats.
Jag heter Anna Jenny, ett namn jag själv valde förra året och jag vill bli allt möjligt. För när jag bestämde mig för att bli skräddare samma år som författardrömmarna gick i dvala trodde jag att mina drömmar fanns i tyg och avancerade mönster. När jag fem år senare tog studenten stod jag där på trappan till en kyrka alldeles tomhänt och drömde mest om en kal och kall ö långt nordväst om Sverige där jag trodde att lurviga ponnier och vulkaner kunde bota allt jag saknade. Dit har jag fortfarande inte lyckats ta mig, men drömmen lever fortfarande kvar.
Jag är 20år, har hela livet framför mig och jag drömmer än idag om att alltid få göra det som gör mig glad - och det är att hela tiden få utsätta mig själv för nya utmaningar.
Leave reply